Jag tänkte skriva ett härligt inlägg om min bröllopsklänning... Jag var hos Ida Sjöstedt i morse och klänningen är nästan klar... Men istället har jag suttit och gråtit i en kvart. Saker och ting blir aldrig som man tänkt sig, det har jag fått lära mig när vi har planerat det här bröllopet. Jag tar paus från bloggen i helgen, jag behöver bara få andas. Vi måste försöka släcka de eldar som brinner och vi får helt enkelt komma tillbaka med nya tag på måndag. Fyra veckor kvar till bröllopet. Att viktiga, stora punkter ändras nu, i ett sånt här sent skede skulle ge vilken människa som helst panikångest. Och jag är en äkta känslomänniska... Jag har ren och skär panik just nu. Uppdatering: Det här har alltså inget med min och Stefans kärlek att göra. Det är andra faktorer som vi inte kan styra över. Det som trots allt är positivt i allt det här jobbiga är att vår kärlek faktiskt bara blir starkare av motgångar. Stefan är en riktig problemlösare. Så istället för att gråta, som jag gör, styr han upp allt. Igen. Som så många gånger förr under vår resa mot man och hustru. Jag bara undrar hur många problem man kan stöta på när man planerar sin stora dag? Saker som varit självklara från början är inte längre det. Jag har i alla fall utvecklats otroligt mycket som människa under tiden som vi planerat bröllopet. Verkligen lärt känna mig själv bättre. Men just nu vill jag bara sova bort de här sista veckorna och vakna den 17 augusti, och veta att inget har ändrats, ställts in, förändrats eller ökat det dubbla i pris. Vi hörs på söndag igen. Jag behöver helt ärligt sova nu, min tredje kur penicillin tar kål på mig men äntligen börjar min visdomstand sakta men säkert bli bättre. Tack till er som hört av er under eftermiddagen. Ni betyder så mycket för mig! Det kommer lösa sig, det gör det alltid. Vissa saker tar bara lite längre tid (och kostar lite mera pengar). /Angelica
