Jag är inte gravid (tyvärr, haha) men jag funderar mycket på hur det vore att ha tvillingar. Jag har skrivit det förut, men jag förstååår inte hur mamma och pappa klarade av att ta hand om mig och min tvillingsyster. Och alla andra tvillingföräldrar! Hur tusan gör ni? Har ni åtta armar? Det måste vara dubbelt så jobbigt, även om jag förstår att man får dubbelt så mycket kärlek. En sak jag undrar över är... tänk om nästa graviditet blir tvillingar, vad har man då för vagn? Hur länge sitter barn i vagn? Ganska länge va? Nu är det här inget jag behöver tänka på eller fundera över, men jag tycker att det är fascinerande hur man tar hand om tre ganska små barn. Det är ju inte omöjligt att få tvillingar. Det vore faktiskt riktigt roligt! Min tvillingsyster är utan tvekan min allra bästa vän. Det finns ingen som känner mig så bra som hon gör. Vi tänker ofta likadant och säger samma saker i mun på varandra. Jag är så lyckligt lottad som fick just henne som tvillingsyster. Ja, vi bråkar väldigt mycket också. Och säger elaka saker till varandra. Vi vet precis vilka knappar vi ska trycka på för att göra den andra vansinnig. Men samtidigt finns det ingen som jag skrattar så mycket med som Jessica, så att jag nästan (eller faktiskt på riktig) kissar på mig. Ibbe (Jessicas kille) säger att vi går tillbaka till att bli typ sju år gamla när vi sätter igång och tramsar. Och jag kan hålla med där. Vi kan liksom titta på varandra och skratta och inte sluta... Inte ens när någon ber oss på riktigt att lugna ner oss klarar vi av det... Jag älskar henne så mycket och jag vill aldrig vara utan henne. Att hon bor några hus ifrån mig känns ibland för bra för att vara sant. Lilla twinnie. Foto Jessica Silversaga /Angelica
