... lätt att vara ensam. Så finns det ett ordspråk som lyder va? Jag har varit lite nervös inför att vara själv med barnen i en hel vecka. Nu ska jag inte ropa hej (hehe, ytterligare ett ordspråk) eftersom det bara har gått ett dygn. Men, jag tycker att det går så himla bra! Jag upplever ibland att det är lättare att vara själv med barnen. Man måste liksom bara klara allt själv då. Jag får göra saker på mitt sätt och behöver inte irritera mig på att Stefan inte gör saker i mitt tempo. Ni behöver inte bli upprörda över att jag skriver så, för jag vet att Stefan tycker likadant. Absolut, det är skönt att vara två vuxna som tar hand om barnen, men det är delvis lättare att ta hand om barnen själv. Jag trodde att det skulle vara jobbigt att göra allt. Planera middagar, lämna och hämta på förskolan, leka, natta och fixa. Men nej, jag tycker inte att det är det minsta jobbigt än så länge. Jag kände att det här var verkligen något jag behövde. Egentid på riktigt i mitt eget hem, jag minns inte när det hände senast. Jag är kvällspigg och Stefan är morgonpigg, så jag är gärna uppe länge på kvällarna medan Stefan helst skulle sova när Alice sover. Jag har alltid egentid när jag är iväg, men nu är det så mysigt att sjunka ner i soffan helt ensam när barnen har somnat. Idag ska jag och Jessica träffa Cissi och filma till vår youtube-kanal. Jag tror att det blir ett träningspass, men vi får se vad vi hittar på. Jag känner att det är svårt att hitta inspiration till rörligt material när jag inte mår helt hundra än. Jag har fått tid hos en psykolog i morgon och det ska bli så skönt att äntligen få prata med någon om alla tankar och funderingar. Få redskap att använda när jag får ångest och känner mig låg. /Angelica
