Vad är det med mig och ensamhet? Jag har så svårt för det. Jag och Stefan har bott på hotell inatt och när han gick iväg till jobbet fick jag en klump i magen. Hemma känns det helt okej att vara ensam, men när jag är på hotell såhär känns det inte alls kul. Jag försökte göra det mysigt här i hotellsängen, satte på Nyhetsmorgon och puffade till kuddarna bakom ryggen. Men nej, jag tycker inte att det är mysigt att vara ensam. Det är inte avkopplande och inte roligt. Är det kanske just det, att det inte är roligt? Jag vill ju att det ska hända saker hela tiden och tycker inte om att ha tråkigt. Jag har varit sån sen jag var liten. Och kanske hänger det här med att inte gilla ensamhet ihop med att jag är tvilling. Jag har ju nästan alltid Jessica vid min sida och det älskar jag. Jag vet att hon är likadan, hon gillar inte heller att vara ensam. Jag skulle aldrig kunna resa iväg ensam. Eller jag skulle såklart kunna det, men jag skulle inte uppskatta det. Jag skulle helt klart behöva öva på att vara ensam och uppskatta det. Hur har ni som läser det med ensamhet? Tycker ni om att vara ensamma? Njuter ni av att gå ut och äta lunch ensamma? Skulle ni kunna åka på semester med bara er själva som sällskap? Nu ska jag packa ihop här på hotellet, checka ut och ta bilen till kontoret. Båda barnen är hemma från förskolan idag tillsammans med sin farmor och farfar. Jag ska jobba, film tillsammans med Cissi och Jessica och sen åka hem till kidsen. Jag saknar båda barnen extra mycket idag. <3 Ikväll hoppas jag att det blir ett träningspass. Förkylningen jag dragit på mig är på väg bort och jag känner att jag behöver få svettas. /Angelica
