Det här var den första frukosten Stefan gjorde till mig. Vi hade träffats på en fest och jag hade följt med honom hem. Till frukost fick jag lite brända (men goda) amerikanska pannkakor... Jag blev kär i Stefan den där morgonen i november. Det var verkligen klyschigt men jag såg in i hans ögon och kände en kärlek jag inte känt innan. När det är jobbigt (för det måste jag säga att det är stundvis, det är väldigt påfrestande för relationen med ett spädbarn) så tänker jag tillbaka på den där morgonen. Jag har en förmåga att säga dumma saker när jag är trött/frustrerad och tyvärr har Stefan samma förmåga. Inte bra. Men samtidigt tror jag inte på att bita ihop för länge heller för den där irritationen kommer ju ut någon gång. Det är bara synd att den måste riktas till någon man älskar så mycket. Nu ska jag göra mig och Sprallis i ordning och åka in till stan igen för att gå på ett event. Vi hörs lite senare! /Angelica
