Jessica går en springkurs och får ta del av ett program med massa träningspass utöver de dagarna hos springer i grupp. Förra veckan fick hon med mig på ett pass och det var så sjukt härligt att springa. I och med min trasiga höft undviker jag att springa/jogga, för att inte få ondare än jag redan har av min artros. Men just den här dagen hade jag haft det tufft rent psykiskt, så jag ville verkligen ta ut mig till max. Vi körde intervaller och sammanlagt blev det över 5 km. När jag sprang det fortaste jag kunde sista minuten slutade det med att jag grät. Jag grät av känslan som infann sig i kroppen av att verkligen ta ut sig rent fysiskt. Här var vi innan springturen! Efter - stretch för benen! Jag ska ta det försiktigt med fortsatta springturer för dagen efter träningspasset haltade jag fram. Men det var värt det, för jag kände mig renad psykiskt. Nollad liksom.
