Igår skrev jag om mitt stora sociala nätverk här i bloggen, men jag nämnde ingenting om vänner då. Jag har genom Jessica och hennes grannar fått nya vänner bara de senaste två åren. Vänner jag hoppas kommer finnas kvar livet ut! Det bästa med just grannar (nu är det ju inte mina grannar utan Jessicas, men barnen går i skola precis här i närheten och jag jobbar hemma hos Jessica) är att man kan ses spontant. Jenny frågade precis om jag och barnen ville komma på middag ikväll. Hur mysigt som helst! Jenny och Robin har tre barn och middagarna blir sådär härligt italienska och lättsamma. Jag har många kompisar som bor inne i stan och då blir det mer planering kring när man ska ses. Men när man väl ses blir det längre stunder än bara en snabb kaffe. Jag är nöjd över att ha både och i min vänskapskrets. Men just när man har barn i samma ålder är det så skönt att ha nära till varandra. Jag är en social person men tycker helt ärligt att det är svårt att skaffa vänner på äldre dar. I mitt jobb som influencer träffar jag mycket nya människor, men det är sällan relationerna blir djupare. Jag har träffat många härliga kollegor på jobbet på Danderyds sjukhus, men ingen som jag umgåtts med privat. Det är svårt att hinna med också tycker jag. Det finns flera jobbarkompisar på DS som jag mer än gärna skulle hänga med även utanför jobbet.
