Det känns tjatigt att skriva om hur bra jag trivs här i lägenheten, men jag gör verkligen det. Den är perfekt stor för mig, barnen och Monkey. Nu börjar sovrummet växa fram och det kommer bli perfekt! Färgen på väggen ska jag kolla upp vad den heter, jag fick hjälp av bästa Håkan i färgaffären. Vi testade i olika ljus, mot olika golv osv. Det känns som att det blev helt rätt nyans! Samma sak i hallen. Tavlorna som skulle upp idag står kvar på golvet, så det får bli morgondagens projekt. I morgon väntar två timmar hos läkare och psykolog, en del av adhd-utredningen. Det känns okej, men lite nervöst om jag ska vara ärlig. Det är speciellt att öppna upp sig så mycket för helt nya människor. Det tog ett tag för mig att berätta alla tankar och känslor för min förra psykolog Sebastian. Efter ett halvår hos honom kände han mig bättre än någon annan. Jag kan sakna mina timmar i hans fåtölj. Han jobbar bara digitalt nu, med Mendly. Så det är inte aktuellt att gå och prata med honom igen. Här är en stol som jag fick av en vän, Elina. Det är i dagsläget ingen stol man sitter på. Den behöver slipas och lagas lite, men jag tycker att den är så fin som den är. Trären. Där tejpen sitter ska industriväggen komma upp på måndag. Och där stolen står nu kommer det att bli någon form av hyllor. Kanske en string-bokhylla som jag velat ha i flera år. Jag vill låta alla mina böcker så framme, inte vara undangömda som de varit de senaste åren. Ingen av de män jag levt med har gillat böcker som en inredningsdetalj, och jag älskar det! Det är faktiskt det bästa med att ha köpt en lägenhet alldeles ensam. Att jag får bestämma allt, exakt allt helt själv. Jag behöver inte kompromissa med någonting. Det skulle vara plånboken då som sätter stopp. Men nu vill jag göra det där drömhemmet som jag så länge velat ha, då får det kosta lite.
