Under några dygn har jag haft ett sjukt tryck i huvudet, stel nacke och varit riktigt trött. Det kändes som om jag hängde upp och ned, som att huvudet var helt stasat. Jag tänkte att det skulle gå över om jag vilade, men det gjorde det inte. När jag var på apoteket för att hämta ut medicin började det flimra framför ena ögat. Ett vitt brus, typ som vattendroppar. Jag ringde 1177 som tyckte att jag skulle åka in akut. Väl på plats tog de massa tester och jag låg övervakad. Jag som i vanliga fall har en vilopuls på typ 100 var nu nere på 47. Som tur var hittade de inget akut fel och idag fick jag träffa en neurolog. De testerna som gjordes idag visade inget som måste utredas akut, så nu väntar jag på tid för MR hjärna. Det känns som att mina symtom aldrig tar slut och är jag inte trött fysiskt sätter det sig på psyket. Jag tar detta som en varningsklocka att varva ner ytterligare. Jag tycker att jag varit bra på det, men kanske har jag för många saker igång samtidigt för min lilla hjärna. I senaste poddavsnittet av Tvillingpodden pratar jag och Jessica om stress. Om ekonomisk stress och om känslan av hopplöshet. Inget uppmuntrade avsnitt, men ändå ett nytt avsnitt för er som vill lyssna! Idag sitter jag och Jessica och jobbar, men jag ska strax ta en paus och ta en promenad. Som vanligt när jag mår skit dras jag till naturen. Jag känner som jag skrev för ett tag sen, att jag inte orkar älta mitt mående längre. Nu tänker jag låtsas att allt är bra istället. Le, andas, leva och njuta av den här sommaren. Och hoppas att jag slipper fler symtom som gör mig sängliggande. Livet, det är här och nu och jag tänker leva det fullt ut.
