En sak som får min själ att helt hamna i harmoni är timmar i stallet. Speciellt hos min kusin, det stället är helt magiskt. Så många olika djur. Det finns islandshästar, stora hästar, minihästar, en åsna, getter, kaniner, fåglar, höns, hundar, katter och alpackor. Det är som att marinera sig själv i välmående. Om man inte gillar djur (finns ju faktiskt folk som inte gör det) är detta såklart inget paradis. Men för mig, som älskar de allra flesta djur mår jag som bäst här. Jag, Alice, Philip, Elsa och barnens mormor åkte dit i helgen och jag ville aldrig att dagen skulle ta slut. Vi hjälpte till att fylla på vatten till alla hästar och sen körde vi ut hö. Barnen fick åka häst och vagn och vi matade getter. Det märks att barnen också mår bra där. Det är sällan tjafs eller bråk. Någon som trivs extra bra är Alice. Jag märker hur hon, precis som jag, blir helt lugn och harmonisk. Så gosigt litet föl. Åsnan var väldigt nyfiken på Alice. Det var även alpackorna, som brukar vara ganska skygga. När Alice stod helt stilla kom en av alpackorna fram och luktade på hennes mössa. Det finns inga djur som får mig så glad som just alpackorna. Deras stora ögon, deras röster när de pratar, hur de rör sig. Allt med dessa djur är magiskt! Lollo, Berne och Philip. Det är skönt när man får på sig ordentliga kläder och skor som man inte behöver vara rädd om. Det är bara klampa på. Jag har ridit på stor häst en gång i hela mitt liv och det var på Djurgården. Det var riktigt läskigt. Något helt annat än islandshäst. Så högt upp och ett annat rörelsemönster. Till våren är det jag som tar tag i det här med ridningen igen. Det är ju verkligen någonting jag älskar. Fridfullt i stallet och adrenalinkick på hästryggen. Jag skulle vilja vara medryttare på en islandshäst. En snäll häst som gillar att rida ut. Någon av er som vet någon i närområdet här i Sollentuna som behöver hjälp? Kommentarer gärna. Vi fick mata getterna och alla barnen var så modiga. Förut var Philip väldigt rädd för de allra flesta djur. Men ju mer vi umgås med djuren i stallet, desto tryggare blir han. Nu har han inga problem att hundvalparna som finns hoppar på honom. Han skrattar bara. Förut skrek han. Stora framsteg.
