Jag hade barnen en dag längre den här veckan och fick be mamma om hjälp då jag idag kl 07:00 skulle infinna mig på en verkstad i Sollentuna. Jag hade ordnat barnvakt, hundvakt och fixat skjuts då byte av vindrutan skulle ta minst en halvdag. När klockan slog 07 och jag precis skulle svänga in på parkeringen ringde de från verkstaden och sa "Du behöver inte komma, vi har inte fått in din nya ruta". Där och då kan man ju välja om man ska skratta eller gråta. Jag valde skratta. Jessica satt med i bilen och sjöng på olika glasföretags låtar. Till verkstadsmannens lycka. Jag kan tänka mig att de flesta människor blir skogstokiga när de får ett sånt samtal. Men jag känner att det är ovärt att bli sur. Det är inget jag kan påverka och genom att bli arg på killen i verkstan skapar jag bara dålig energi. Trist att det hände, men sånt är livet. Istället åkte jag och Jessica till Sollentuna centrum och åt leverpastejsmacka. Jag kan inte minnas senast jag åt det. När jag var 15-20 jobbade jag extra på ett café i Åkersberga, då åt jag alltid giffel med leverpastej till frukost. Och en stor varm choklad med skummad mjölk. Jag fick flashbacks av att äta det idag. Tänk vad livet ser annorlunda ut nu jämfört med då. Jag var så vilsen efter gymnasiet. Jag visste att jag ville jobba med media, men sökte ändå en utbildning för att plugga till lärare. Dock valde jag bort den och hoppade på en tv-journalistisk utbildning istället. Det var ett bra val! Det ledde mig till jobb på både FRIDA och VeckoRevyn, där jag jobbade i flera år. Det var ett drömjobb på alla sätt och vis. Jag hade en egen sida i tidningen FRIDA där jag var kändisexpert. Jag fick resa land och rike runt och intervjua spännande personer. Bland annat Lady Gaga, Justin Timberlake, One Direction och Shakira. Idag ska jag skriva artiklar, ha uppstartsmöte om en företagsidé jag kläckte förra veckan och plugga. Jag skriver just nu om tjocktarmscancer, ALS och halsfluss. Speciell kombo!
