För ett tag sen ringde mamma i panik och berättade att hon hade ramlat. Eller vridit om knät i snön. Rejält. Jag hade precis lämnat barnen i skolan och var på väg till jobbet men lyfte in henne i bilen och körde henne till akuten. Hon kunde inte gå eller ens stödja på det skadade benet. När vi kom fram gick jag in på akuten och hämtade en rullstol och hjälpte henne in. Hon tyckte att personalen på akuten var så gulliga och hjälpsamma. Nu väntar hon på att få göra en MR för att se vad felet kan vara. Inget är brutet tack och lov, men hon kan fortfarande inte gå. Hon haltar fram med kryckor och har fått anpassa sitt hem efter bästa förmåga. Jag tipsade henne om att höra av sig till sin läkare och boka sjuktransport. Jag önskar att jag kunde hjälpa henne med allt hon behöver, men eftersom jag jobbar så mycket på sjukhuset nu finns inte det möjligheten. Tack och lov finns det ju just sjuktransport, som kan ta henne till och från fysioterapeuten och sjukhusbesöken.
