Det är verkligen något visst med skärgårdsluft. Jag mår alltid lika bra när jag får komma ut till havs. Sätta mig på en båt och höra måsarna skrika i skyn. Pulsen går ner, hjärtat slår långsammare och lungorna får fyllas med luft. Själen känns hel och ren. Jag borde verkligen köpa mig ett sommarställe vid havet. En egen ö. Tänk! Tänk att få bjuda dit vänner på midsommar och göra kransar. Eller en härlig kräftskiva i ljuset av lyktor en sensommarkväll i slutet på augusti. Det är ett mål i livet, att bo vid havet. Vi var ute på Grinda och trots att hela lördagens regnade bort gjorde det ingenting. Jag hade packat ner regnjacka och hade massa extrakläder. På söndagen vaknade vi upp till strålande sol. Vi tog en promenad till lanthandeln och köpte glass. Och jag smet ut i getternas hage för lite gos. Djur, frisk luft och havet, det blir inte mycket bättre än så en helg i början på juni. Jag har många barndomsminnen från Grinda. Här har vi varit och ätit julbord i kallaste december. Ätit god mat, pulsat i snö och sen lagt oss i en av hotellets mjuka sängar. Jag är så tacksam över att jag minns min barndom med så mycket kärlek och värme. Som en tavla! Skruttmunken Elsa och jag sov så nära varandra. Hon är som Philip, vill liksom ha benen över en. Det är okej i en stor säng, men när man ligger som i en kista kan det lätt ge lite panikkänslor. Jag tänker alltid att det ska vara så mysigt att sova i en båt, men det är sällan det. Det var varmt, sen kallt. Jessica var uppe och kissade (megapreggo!) och snarkade. Och Elsa som sagt, hon låg som en orm över mig. Otroligt fint inne i lanthandeln. Gosisarna i närbild! Nu har jag och Nicklas precis ätit middag (pasta med soltorkade tomater och oxfilé) och det är dags för en kvällspromenad. Jag har en sorgsen känsla i kropp och själ och att röra på sig och få frisk luft brukar hjälpa. <3
