Stefan föreslog att vi skulle ta en promenad innan vi började göra middag (idag blir det hemmagjort potatismos, falukorv, och broccoli) och det gick inte undan kan jag säga. Jag gick tio meter, stannade, andades och sänkte axlarna. Ilningarna i ljumskarna är inte av denna värld. Det gör så ont, det går bara inte fortsätta gå. Det känns dessutom som att huvudet är väääldigt långt ner och trycker på. Typ som att ha en kokosnöt mellan benen... Konstig känsla. Nu sitter jag vid vår köksö och väntar på att maten ska bli klar. Jag stod precis och skar upp falukorv men fick en värk mitt i hackandet... Så nu tog jag två alvedon och hoppas att det bara är förvärkar. Jag vill faktiskt inte att han ska komma riktigt än. Stefan får en ny korv-chans och jag håller tummarna för att det blir bra. Och jag håller tummarna för att Alice gillar potatismos, det gjorde hon inte när hon var mindre. Hon väger för övrigt snart 10 kilo, vågade stannade på 9600 gram idag på bvc. Hon ligger lite under medelkurvan, men det har hon alltid gjort. /Angelica
