Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur viktigt det är att ta tillvara på livet. På tiden vi har tillsammans. Inte prata och drömma om saker som man skulle kunna göra längre fram. Utan bara göra. Visst förstår jag att vissa saker inte är genomförbara på grund av pengar, men ofta är det inte saker som kostar som är värdefulla. Det är tid. Tid och närhet med vänner och de man älskar allra mest. När min bästa vän Ormis och hennes kille CJ var på Alices kalas i veckan bestämde vi att vi skulle åka till Sandhamn i helgen. Sagt och gjort, båten bokades på en gång och igår åkte vi dit. Det var ett båttur på cirka två timmar dit ut. Och väl där åt vi en pizzalunch i solen på Sea Club. Jag åt en parmapizza utan parma. De blev rätt förvånade av den beställningen. Men när jag kan välja bort kött så gör jag det. Och jag kan inte med att beställa in kött för att sen slänga sen, det går bara inte. Efter lunchen tog vi en promenad till några klippor (väljer alltid klippor framför strand när barnen inte är med) och hoppade i havet. Tre av fyra njöt och tyckte att det var ljuvligt. Vi hade en liten frusen person som tyckte att vattnet var iskallt. Jag tror att jag var säl i mitt förra liv, för jag älskar att bada. De andra njöt av rosévin och öl, jag hade packat med mig alkoholfri cider och cola zero. Nemas problemas för mig att vistas med människor som dricker alkohol. Jag är så starkt grundad i mitt beslut att inte dricka, så att ens ta en klunk finns inte i min värld. Baddräkt från Lindex. Efter badet la jag mig i solen och lyssnade på ett Sommarprat (Kim Walls mammas från förra året) - och somnade. Så härligt att få somna sådär ute i friska luften. Jag blev väckt av att Nicklas kom och pussade mig i nacken. Solvarm hud mot solvarm hud, bland det bästa jag vet. Det blev flera timmar där på Sandhamns klippor. Av prat, skratt och bad. Och av total tystnad och eftertanke. Livet! Jag bor i mina solglasögon från Chimi, som inte är ett samarbete, bara ett par solglasögon jag verkligen tycker om. När klockan närmade sig 18 begav vi oss till hamnen och jag åt en mjukglass med karamellströssel. Vi såg en ambulanshelikopter landa på bryggan intill och jag slogs återigen av livet, hur skört det är. Hur nära livet och döden är varandra. Nu vet jag såklart inte alls vad som hade hänt, men från en sekund till en annan kan livet vändas upp och ner. På båten tillbaka satt vi utomhus och jag kröp ihop i Nicklas stora famn. Hans kärlek och närhet är det bäst som har hänt mig. Vi bestämde att vi skulle åka till söder (jag körde, fördel med att inte dricka alkohol) och äta middag. Det blev gyros på Gyrella. Så himla gott! Sen körde jag hem Ormis och CJ och jag och Nicklas åkte hem och la oss i soffan och tittade på Gösta. Världens knäppaste, men också roligaste serie. Skratt blandat med ångest. Idag vaknade jag 11:30. Jag tror att jag verkligen behövde ha sovmorgon. Idag ska jag jobba med några samarbeten som ska upp i veckan. Och gå ut och springa eller gå. Sen ska jag sätta mig och skriva på en ny affärsidé som min pappa just kläckte för mig. Så kul!
