Behöver du mer egentid? Vill du slippa umgås med dina barn hela tiden? Här kommer mina bästa tips på hur du slipper undan familjelivet på allra bästa sätt. Ljug om läkarbesök Var går gränsen för en lögn och en vit lögn egentligen? Säg till din partner att du ska på ett viktigt läkarbesök men istället åker du på massage/spa eller bara sätter dig på ett café med en bok och en kaffe. Ont i magen Är du hemma med din partner och barnen och känner bara ”Nu MÅSTE jag få en paus!”? Säg att du har ont i magen och behöver gå på toaletten. Ta med dig mobilen/paddan/datorn in och bädda skönt på golvet och lägg dig och kolla på en serie eller två istället för att gå på toa. Obs! Ta med hörlurar. Sov en hel dag Sjukanmäl dig från jobbet även om du är frisk och ta en heldag hemma i soffan. Det är du värd! Låt barnen gå på förskolan/skolan och ladda upp med allt gott du kan tänka dig. Sov, kolla på tv och götta dig. Storhandla ensam Det kan vara svettigt att handla tillsammans med barnen, passa på att göra det innan du hämtar barnen på förskolan. De har det bra med sina kompisar och du får mer tid för dig själv. Win win för alla. Lek kurragömma Dra ihop en riktigt rolig lek med barnen och din partner. Kurragömma är en klassiker för dig som vill ha mer egentid! Se till att någon av de övriga i familjen är den som ska räkna, kuta ut i bilen/spring upp på vinden eller göm dig ute på tomten/balkongen. Tanken är att ingen ska kunna hitta dig = mer egentid för dig själv. Och ja, det är bra om din partner (eller annan vuxen) är hemma så att barnen inte är ensamma när du gömmer dig. Tips! Ta med en bok/mobilen så att du inte blir uttråkad. Är du arg nu? Upprörd? Kanske till och med galen och kokar? Vad är hon den där Angelica för en hemsk idiot? Jag förstår det. Det är meningen. Jag ville fånga din uppmärksamhet och skriva om det här med mumshaming och mumsplaining. Jag tycker att det får vara ett slut på allt hat på mammor som vill ha egentid. För ja, det är mest mammor som får hat. Jag läser inte alls om lika många pappor som får elaka kommentarer eller bli anmälda till socialen för att de går till frisören på lunchrasten när barnen är i förskolan. Jag är trött på artiklar som delas av tusentals personer där mammor anklagas för att inte vilja vara med sina barn. Meningar som ”Varför skaffade du ens barn när du inte ens vill vara med barnen” får mig att bli både matt och arg. Det är OKEJ att vara mamma OCH göra karriär samtidigt. Det är OKEJ att vara mamma och vilja vara ensam då och då. Kanske vill du träffa vänner, eller så vill du träna, eller så vill du kanske bara ta en extra lång dusch. Du ska inte behöva ljuga om att du har ont i magen eller att du ska på ett läkarbesök för att sen ”smita” iväg på SPA eller lägga dig på badrumsgolvet och kolla på en serie. Jag hoppas verkligen att den människa du valt att leva med ger dig utrymme att få vara ensam. För att få växa och utvecklas som människa. För att få ha roligt med andra än de som ingår i din familj. Alla är inte i behov av egentid, men jag och många andra är det och det är inget fel med det. Det fina med att vara vuxen är att man får göra som man vill. Självklart i samråd och hänsyn till de andra i familjen. Men det måste vara ett slut på alla elaka kommentarer till oss som faktiskt behöver och vill vara ensamma ibland. Och jag tycker absolut inte att man ska lämna barnen på förskolan för att ligga hemma och spela sjuk. Jag hoppas att ni förstår att listan ovan bara var ett sätt för mig att fånga er uppmärksamhet. Jag vet att förskolan är till för barn vars föräldrar pluggar eller jobbar och det är så förskolan ska användas. Jag är inte den som tycker att systemet ska utnyttjas. Men jag tycker att om en mamma vill gå till frisören på lunchen ska hon få göra det utan att få syrliga kommentarer på sitt instagramkonto. Jag älskar mina barn och gör vad som helst för att de ska må bra. Jag och Stefan kämpar med att få ihop livspusslet och det vet jag att alla som jag känner med barn gör. Det finns ingen som inte gör sitt yttersta för att barnen inte ska ha det bra. Kan vi istället lägga fokus och energi på de där barnen som faktiskt har det dåligt på riktigt? De där barnen som ingen ser, som blir utsatta för hemska övergrepp eller som har det fruktansvärt hemma? Kan vi alla hjälpas åt och lägga tid och energi på de barnen? På de som verkligen far illa och behöver en varm famn. Kan vi bara sluta hata alla de mammor som gör så gott de bara kan? /Angelica
