Jisses vad många tankar och funderingar som snurrar runt i mitt lilla huvud. Jag är en öppen person, men kan såklart inte dela med mig av allt som händer här i bloggen. Det finns fler människor runt omkring mig som varken vill synas eller höras här och det respekterar jag. Ibland känner jag att jag bara vill sätta mig i skogen, på en stubbe och stanna där. Bara vara nära naturen och andas, andas, andas. Det är en hektisk period i företaget där vi behöver sätta oss och gå igenom siffror. Det är inte min och Jessicas starka sida, men för varje sak vi klarar är det en vinst. Både jag och Jessica är mer kreativt lagda och har noll intresse av siffror och bokföring. Vi har fått hjälp innan (guld värt, du vet vem du är) men nu ska vi försöka klara av så mycket som möjligt själva. Att driva företag tar mer tid än man kanske tror... Och med studier, ett annat jobb och barn på halvtid finns det inte så många timmar att spela på. Jag och Jessica sitter nu mitt emot varandra och kämpar på. När jag är med barnen känns det lätt att vara här och nu. Det är liksom ett måste. Men inne i min hjärna och själ är det kaos. Minst sagt. Igår hade jag kontakt med ett medium som skickade ett kort med vägledning, kortet jag fick var "The void" och texten som var till löd "Stop. Embrace Winter. Great cosmic womb". Jag tycker att sånt är spännande och vill utvecklas mer inom det spirituella. Vissa hävdar att tro på gud och samtidigt tro på det övernaturliga inte hänger ihop, men jag tror på både och. Rörigt inlägg, men så ser det ut hos mig just nu...
