Jag är lite utav en journalråtta. Jag vet att det inte är helt sunt att läsa så mycket som jag gör, men just nu söker jag med ljus och lykta efter vad som är fel med mig. Jag tröttnar på mig själv och fattar att folk i min närhet har ledsnat. Men att ständigt ha feber, känna mig andfådd, ha smärta i ryggen och en känsla av att musklerna dör börjar bli slitsamt. Både fysiskt och psykiskt. Jag sökte vård första gången i september förra året och nu är det mars. Det finns fortfarande inga svar på alla mina symtom. Jag kan skriva en lista med förslag jag fått från vänner, följare och läkare: Utbrändhet/stress Breast implant illness ME MS MG Astma Diskbråck Vitaminbrist Depression Post covid Reumatologisk sjukdom Problem med sköldkörteln Klimakteriet Hjärnhinneinflammation Fibromyalgi Leukemi, lymfom eller annan typ av cancer Sjögrens syndrom Biverkning av läkemedel mot adhd Bechterews sjukdom Ja, som ni ser är listan lång, frågorna många och svaren få. Jag väntar remiss till MR av ryggen och på att få träffa en neurolog. Jag har dessutom fått en läkartid, till en ny läkare. Så nu hoppas jag (igen) och jag kan få några svar... Vissa dagar är helt okej. Andra dagar katastrof. När febern stiger till 38,3 och det känns som armar och ben är tunga som sten vill jag bara lägga mig ner och gråta. När jag vaknar för femte gången en natt och vill byta sängkläder på grund av svettningar vill jag bryta ihop. Jag kämpar på. Jag hatar att tycka synd om mig själv men jag är så oerhört trött. Jag läste i min journal att läkaren bland annat gjort Rombergs test på mig när jag var där senast (i början på mars), och att resultatet var negativt. Jag tänkte att det var ett test som läkaren kanske gör utan att jag vet om det. Ni vet, som en observation. Jag googlade testet och blev förvånad. Det är inget test som gjorts. Man ska stå med fötterna ihop, korsa armarna över bröstet och blunda. Negativt resultat innebär att man står still så. Positivt innebär att man vinglar till, antingen åt sidorna eller framåt/bakåt. Jag var såklart tvungen att testa hemma... Jag blev helt chockad. Jag kan inte stå så. Jag behöver inte ens blunda för jag börjar vingla direkt. På ett ryckigt och väldigt märkligt sätt. Jag ringde upp Jessica på face-time och bad henne göra testet. Det vanligaste måste ju vara att man vinglar tänkte jag... Hon stod helt stilla. Jag visade henne hur det såg ut när jag ställde mig så och hon började skratta. "Du skämtar nu va Angelica?". Jag önskar att jag skämtade. Jag fattar att hon skrattade, det gjorde jag också. Det ser helt sjukt ut när jag försöker stå så. Helt okontrollerbara rörelser, både åt sidorna men också framåt och bakåt. Så kanske är mina symtom något neurologiskt, vi får vänta och se.
