Både jag och Stefan verkar ha resfeber och jag tycker att han är ungefär som han har varit när vi ska åka in till förlossningen. Stimmig liksom. Snigelaktig och ja, typ... vimsig. Han rör sig långsamt, säger konstiga saker, pratar i halva meningar och mumlar. Han säger att han är fokuserad och vet precis vad han gör och säger att han inte är stressad och inte har resfeber. OKEJ! Jag kan i alla fall erkänna att jag tycker att det ska bli lite jobbigt/stressande/svettigt att flyga med två små barn hela vägen till Grekland. Han säger "Åh nej VI har glömt det här eller det här" men jag tycker att det är han som glömt det, eftersom det stod på hans to do-list. Jag försöker i alla fall knipa ihop min näbb och låta honom stimma runt som en halvdöd fisk ifred. Huvudsaken är ju att passen, plånboken och barnen följer med. Resten löser sig nog på plats.
