När jag och Jessica var ute och tog bilder i veckan var det en miljon myggor på fältet och vid havet. De syns såklart inte på bild, men de var överallt. Jag hatar myggor (och alla myggbett jag nu har på kroppen) men jag är inte rädd för de små blodsugarna. Något jag däremot är livrädd för är getingar. Alltså jag får panikkänslor i kroppen... Igår var vi på ett café utomhus där det var så sjukt mycket getingar att jag valde att gå därifrån, utan att ens ha tagit en klunk av mitt kaffe. Jag slet med mig Alice för jag ville inte att hon skulle bli stucken. Stefan säger att de bara sticks om de blir provocerade... Men de sticks ju även om de blir klämda. Nu till problemet. Jag har varit rädd för getingar så länge jag kan minnas. När jag var liten klev jag rakt i ett jordgetingbo och blev stucken på flera ställen. Jag blir avundsjuk när folk helt stilla sitter kvar och knappt viftar bort getingjävlarna. Jag vill INTE föra över min getingrädsla på Alice... Men det är sååå svårt! När de kommer flygande vill jag bara skrika och springa. Två gånger den här sommaren har Alice varit nära när min panik utbryter och hon blir såklart både rädd och ledsen. Kom gärna med tips på hur jag ska göra! Är det någon som känner igen sig? Är ni rädda för andra saker? Kan ni dölja det för era barn? Jag älskar att det snart är höst och getingarna är ett minne blott. /Angelica
