Det här måste vara den längsta dagen i världshistorien. Jag har noll kraft, noll energi och trots det känner jag mig rastlös. Innan vi började grilla kvällens middag (Stefans hemmagjorda hamburgare!) så tog vi en kort, långsam ankvank-promenad. Haha, jag ser inte klok ut när jag går. Som en blandning mellan en pingvin och anka. Stefan tycker att det är gulligt, alltid något. Hur som helst gick vi förbi Alice dagis. Eller man får inte säga dagis längre va? Förskola? Jag vill ju inte göra mig osams med andra föräldrar innan vi ens ställt oss i kö till... Föris?! Det här ligger i alla fall ett stenkast från oss, på väg till bussen. Så här hoppas vi att Alice ska tillbringa sina dagar när vi jobbar. Nu - grillmiddag! Jag är hungrig som en varg. Många djurliknelser i detta inlägg... /Angelica
