Igår tog vi vårt pick och pack och gick ner med barnen till stranden Playa del Inglés. Stefan är (som ni som läser bloggen vet) inte så förtjust i strand och sand. Jag älskar havet och kan inte tänka mig att åka på den här typen av semester utan att bada i havet. Det blev inget bad för någon av oss. När vi hade kommit ner till Playa del Inglés fick Alice panik över vattnet och all sand. Panik ända tills jag sa "Du behöver INTE bada. Titta, det är som en JÄTTESTOR sandlåda". Då blev hon lugn först och sen helt vild. Helt överlycklig över sin stora sandlåda. Philip blev också lycklig, så lycklig att han stoppade halva stranden i sin lilla mun... Först arg över all sand... ...sen vild och så lycklig! Massa sand att leka med. Wiie! Philip tyckte också om sanden... ...och Alice matade honom gärna. Vi behövde inte plocka fram hink och spade, händerna var perfekta. Det tog ett tag att få bort all sand hemma i duschen, men det var det värt. Aldrig tidigare visste jag att andras människor lycka kunde få ett hjärta att svämma över av kärlek. När Alice och Philip är sådär glada så att de tjuter, då blir jag rörd. Och hela vägen in i själen glad och stolt över att vara deras mamma. /Angelica
