Igår mötte jag och Jessica upp några vänner på en picknick nere vid Österskärs havsbad. Alla hade med sig lite av varje och det blev nudelsallad (stark och SÅ god!), charkisar, ostar, baguette, godis, melon och fetaost och stekta champinjoner. Det var länge sen vi sågs allihopa och vi hade så mycket att prata om. Det hinner hända rätt mycket under några månader och alla bär vi på ett bagage. Något som tynger eller är jobbigt. Det går inte jämföra människors olika problem. Har man själv inte upplevt till exempel en allvarlig sjukdom eller skilsmässa, är det svårt att veta hur det känns. Man kan föreställa sig, men aldrig veta till 100%. Jag fick äntligen krama om min vän som drabbats av cancer. Vi har setts under tiden hon varit sjuk, men på avstånd. Nu kunde tårarna inte sluta rinna när jag kände hennes hud mot min. Att få ställa alla de där frågorna jag funderat på. Att få höra henne berätta om vilket helvete hon har gått igenom den senaste tiden. Jag ville aldrig släppa taget. Vi ska ses snart igen, som tur är. <3 Men tänk på det, ni vet aldrig vad människan framför er i kön på Ica går igenom. Eller mannen på bensinmacken som alltid är så sur. Det finns oftast en anledning till att människor är som de är.
