Godmorgon du kära läsare! Imorse gick jag upp riktigt tidigt för att köra mamma till Sophiahemmet inne i stan. Mamma skadade sitt knä i vintras och har nu äntligen fått tid för en operation. Läkaren hade sagt till henne innan att det är en snabb operation, men mamma var så nervös när jag kramade henne hejdå. Hon ska sövas och tycker inte om att förlora kontrollen. En annan älskar känslan av att bli sövd... Jag tycker att det är en underbar känsla att bara försvinna bort. Men jag förstår hennes oro såklart och hoppas att hon ska bli av med sin smärta efter den här operationen. Hon har kämpat på i snart åtta månader tror jag... Eller sju. Mer än ett halvår i alla fall. Med rehab, träning hemma och sprutor med kortison. Jag sitter i väntrummet nu och är i valet och kvalet om jag ska åka hem och vänta på att hon ringer... Eller sitta kvar här. Även om själva operationen bara tar typ en kvart är det ju en procedur både innan och efter. Med uppvak och sånt... Är det några av er som läser bloggen som opererat era knän? För vad? Och hur blev det sen? Blev ni bättre? Jag ber till gud att allt ska gå bra för mamma och att hon slipper fler skador på sina knän.
