Vi hade faktiskt haft namnet klart redan innan jag blev gravid. Eller vi sa att om vi någon gång får en dotter är det här namnet hon ska få. När jag och Stefan planerade vårt bröllop skickade jag in papper till skatteverket och la till två mellannamn. Ett av de namnen ska vår dotter få som tilltalsnamn. Och hennes alla mellannamn är faktiskt redan också bestämda... Men de namnen (3 st) kommer vi hålla hemliga tills hon föds. Dels är det släktnamn men även hyllningar till några som står mig nära. Vår lilla dotter ska heta...Alice! Det är ett av de vanligaste namnet just nu, jag vet. Men det spelar ingen roll. Det är ett släktnamn i familjen Lagergren och jag älskar det. Jag heter Angelica Beatrice Caroline Alice Lagergren. Och Alice var alltså ett av namnen jag la dit alldeles själv innan bröllopet. Dels för att det är ett släktnamn, men också för att det låter kungligt (hehe) i kyrkan när prästen säger alla de namnen..."Tager du Angelica Beatrice....blablabalablabal". Det här är delvis på skoj, men också lite allvar. Min släkt trodde att jag skämtade när jag berättade att jag lagt till namn inför bröllopet. Min farmor skrattade och sa att sååå kan man ju inte göra. Men jag är knäpp, så jag kunde visst göra så. Och min mamma kände väl inte direkt "Yes! Vad kul!" när jag berättade att jag inte längre bara heter Angelica Beatrice som hon och pappa valt. Men men. Nu är det så och jag är sjukt nöjd över alla mina namn. När Alice väl föds kanske hon inte alls är en Alice. Det kanske visar sig att hon istället ska heta Polly, Bambi eller Munchkin. Det återstår att se. Men just nu känns det underbart att äntligen få kalla bebisen för någonting mer än lilla Frö. Även om hon alltid kommer att vara mitt och Stefans lilla Frö. /Angelica
