När man har jobbat till 22:30 och har gått och lagt sig vid midnatt och ett barn barn vaknar 02:45 och tror att det är morgon går det inte att hålla tårarna tillbaka. De är min natt och då är det liksom så... Rätt ska vara rätt när det kommer till sånt. Jag kan tycka att det är ganska extremt att behöva gå upp och leka morgon när klockan inte ens har blivit 03. När man precis har somnat... Då tycker jag att man kan hjälpas åt när man är två vuxna människor här hemma. Men där tycker vi olika. Och det spelar ingen roll vad jag säger, speciellt inte mitt i natten. Det går bara inte att kommunicera här hemma då. Hur gör ni hemma hos er? Hjälps ni åt även om det bestämts vems natt det är kvällen innan? Foto Malin Troili Jag får försöka tänka att det kunde varit värre. Jag kunde ju ha varit vaken exakt hela natten. Förhoppningsvis somnar Philip om efter att han fått leka lite så att även jag får sova. Och jag får hålla en tumme för att Alice inte väljer att vakna extra tidigt. /Angelica
