Jag känner mig lugnare i själen nu. Men den där kolsyran jag skrivit om tidigare är kvar. Som ett ständigt rus i kroppen. Någon klok läsare skrev att kroppen är i fight mode och att det är därför det känns som det gör. Som att jag bara vill springa fortare och fortare och fortare. Svårt att förklara... Jag ska prata med min psykolog om det på onsdag, för jag tror inte att det här är hållbart i längden. Jag måste kunna bara vara också och inte fly. Jag tog med täcket ut på däck när jag inte kunde somna om... Jag vill bo såhär alltid! Jag somnade sent inatt och vaknade vid 06. Jag snörade på mig skorna och slängde på mig träningskläderna, lyssnade på hög musik och sprang. Det är så otroligt vackert på Ingarö. Vill ni ha fler uppdatering från mig är det bara följa mig på instagram, Angelicalagergren, det blir en del stories där nu under helgen. Efter springturen hoppade jag ner i havet. Det är nåt speciellt det där med att tvätta håret och kroppen i havsvatten. Man känner sig nästan född på nytt. <3 Att få tid helt ensam sådär på morgonen är skönt. Det var precis vad jag behövde nu känner jag.
