Igår när jag nattade barnen frågade jag var de ville sova, och båda ville ligga i min säng. Till min stora lycka, haha. Jag älskar att sova nära mina små apungar. Det var väldigt nära att jag somnade när jag nattade, men jag vaknade till liv och gick ner och tände ljus i vardagsrummet. Jag var helt säker på att jag hade chips hemma men icke. Det är ju en negativ grej med att vara ensam med barnen, att inte kunna åka ner till affären om det är nåt man är sugen på. Det kräver att jag blir bättre på att planera. Nu är det ingen viktig grej att jag ville ha chips, helt oviktigt egentligen. Men efter nästan sju år i en relation är det här nåt helt nytt. Imorse blev jag väckt vid 07 av att Philip sa "Mamma är här. Heeeeej Alice!". Tänk att han fyller två år i morgon. Helt klart de snabbaste och mest händelserika två åren i mitt liv. 2017 kommer jag minnas som året då livet vändes helt upp och ner, men också året då jag landade mer i vem jag är. Och vad jag vill. Jag tände ljus även idag och dukade fram frukost till mig och barnen. Jag åt bröd varje dag i Grekland och suget efter det är stort även nu, så jag fortsätter med bröd ett par dagar till. Igår hade jag inspelning med barnen, Jessica, mamma och Elsa hela dagen. Bästa Erik Linder var här och filmade oss för ett samarbete jag gör med Telia Zone. Jag kände mig lite som i en bubbla efter alldeles för lite sömn. Idag är jag ute ur bubblan men är så trött. Jag la mig nyss bredvid barnen i soffan och satte på en film. Så mysigt att ligga nära nära och bara mysa. Att få barn är verkligen det bästa som har hänt mig. Det känns som en riktig käftsmäll varje gång jag kommer på att de bara är mina på halvtid. Det gör sinnessjukt ont och jag måste ta tre djupa andetag för att inte börja gråta. Oftast känner jag mig glad, men när jag tillåter mig själv att känna efter gör det ondare än någon smärta jag tidigare känt. Mina barn. Mina älskade, kloka och fina barn. Jag vill alltid ha de nära.
