Jag försöker använda munskydd som ofta som jag kan (byter såklart) och genom jobbet har jag nu vant mig vid att andas i dessa. Jag beundrar personalen på IVA som arbetar med munskydd och visir, timme ut och timme in. Dag ut och dag in. Jag gör ett "lätt" jobb med köket och visst springer jag runt hela dagarna, men jag gör inga tunga lyft och jag räddar inga liv. Jag har skrivit det förut, men jag skriver det igen - de som jobbar inom vården är hjältar. De hyllades massor i våras sen blev det tyst. Det är lite synd tycker jag, för de sliter just nu mer än någonsin. Är riktigt sugen på att gå till frisören, men det kanske inte riktigt är läge... Igår skickade jag en fråga till Mediumjempa "Ser du någon kärlek för mig inom den närmsta framtiden?" och svaret jag fick var detta. "Ge inte upp!". Hon skrev att det finns anledningar till att den inte finns nu, att jag ska njuta av kärleken till annat så som barnen, hunden och min familj. Kärleken kommer, jag måste ha tålamod. Okej rå.
