Jag la upp några bilder på mig och Pontus på instagram och skrev "Med dig får jag flyga fritt" och jag fick frågor om vad jag menar. Jag tänkte förklara här vad jag menar. Jag har i tidigare relationer inte känt att jag varit helt fri. Jag vill verkligen inte hänga ut någon jag varit tillsammans med tidigare. Det här problemet ligger främst hos mig själv. Jag hamnar lätt i samma mönster i relationer. Jag anpassar mig mycket efter den jag lever med. Med Pontus har jag från start kunnat vara helt och hållet mig själv. Verkligen till 100%. Jag har berättat om mitt förflutna och han accepterar mig som den jag är. Det är det jag menar med att jag får flyga fritt. I andra relationer har jag känt att jag gör saker fel. Till exempel som att man måste stänga igen locket på schampoflaskan när man använt den... För annars "torkar den". Jag har aldrig tänkt på det och känner inte att det är viktigt. Men för andra människor har det varit viktigt. Eller att ställa in grejer på ett speciellt sätt i diskmaskinen. Jag erkänner att jag är en rätt slarvig person. Men när en annan person måste ha allt på sitt sätt, då känner jag mig låst. Då känner jag att jag måste tänka mig för innan jag gör saker. Innan jag lever. Det är inte hållbart. Det är magiskt att jag nu träffat en man som inte försöker förändra den jag är. Eller säger åt mig att jag gör vardagssysslor på fel sätt. Nu har vi inte testat att bo ihop än, inte på riktigt. Men det är själva grundkänslan i kroppen som stämmer. Det är fint. Pontus känner också att han kan vara sig själv med mig, fullt ut. Jag önskar att alla människor fick uppleva den här kärleken. Vi har pratat massor i helgen och kom fram till så fina saker. Att vår relation känns lätt och kravlös. Vi har fortfarande inte haft nåt bråk
