Livet går snabbt och jag försöker dra i handbromsen. Stanna upp. Njuta. Vara här och nu. Inte tänka för mycket framåt. Inte dra igång för stora projekt. Samla kraft. Vila. Sen rullar det på igen. Nu har jag jobbat heltid i tre veckor på Danderyds sjukhus och det är något helt annat än att jobba hemifrån med tvilling. Jag har inte skrivit det här, men hösten kommer se annorlunda ut för första gången på typ tio år. Efter noga övervägande har jag och Jessica valt att låta andra jobb vara vår huvudinkomst. Vi har kört på i ett tempo som inte är hälsosamt för någon. Så när varningsklockor ringer och saker tappas bort måste man lyssna på kroppen. Jag kommer finnas kvar här och på instagram. Och vi kommer fortfarande frilansa (vilket vi båda älskar), men både kommer jobba med annat 4 av 5 vardagar. Det känns... SÅ SKÖNT! Som att kunna sänka axlarna. Min adhd mår aldrig så bra som när jag är på Danderyds sjukhus. Fasta tider, rutiner, kollegor och ordning och reda. Ibland måste man inse sina begränsningar hur kul man än tycker att något är. Jessica har länge sagt att hon saknar att ha ett sammanhang på vardagarna. Jag förstår henne. Vad hon ska jobba med är tyvärr hemligt, men jag är så stolt över henne. Hon följer en av sina drömmar och jag är den första att gratta henne till det. Det är inte lätt att backa och lyssna inåt, men nu gör vi det och jag tror att det kommer bli riktigt bra.
