Jag var och såg Lisa Nilsson i veckan och det var en magisk konsert från början till slut. Jag och mamma var och såg henne 2017, men då hade vi platser ganska långt från scenen. Nu satt jag långt fram och det var en helt fantastisk spelning. Jag skrattade, grät och fick gåshud. Hennes röst berör mig in i själen. Hon sjöng Staffan Hellstrands "Lilla fågel blå" och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Jag tänkte på min älskade faster, hur mycket jag saknar henne. Det är alltid speciellt när sommaren blir höst, för det var på hösten hon dog. Jag saknar henne lika mycket nu som då, men sorgen är inte längre lika skarp. Jag känner fortfarande att hon är med mig. Jag får då och då små tecken från henne som jag blir glad över. Älskade, fina faster. Hon fick alldeles för kort tid på jorden. Lisa och Mattias - En duo i nöd och lust. Att gå på konsert ger så mycket till själ och hjärta. Jag kände mig påfylld med energi när jag gick därifrån. Lycklig och tacksam till livet! Har ni inte sett Lisa live och får möjligheten att göra det tycker jag verkligen att ni ska ta den chansen.
