Vid tre-tiden idag hade det gått två dygn sen jag började äta penicillin, så då kom Nicklas över hit. Barnen som nästan halvsov i soffan blev vilda och lyckliga. Det är så fint att se deras relation. Vi har pratat lite om det, hur man ska vara mot den andres barn. Som en vuxen vän, men som fortfarande kan säga ifrån när barnen gör nåt knas. Han är så fin med barnen och han är en förebild för mig när det kommer till vägledning för de små. Nu sover Alice och Philip i sina sängar. Philip slocknade redan klockan 17:30 och Alice la sig strax efter 20. Nu ligger jag mellan Nickes ben, eller egentligen på. Min soffa är lite för liten för två vuxna personer. I nästa hus vill jag ha en djup soffa. Den behöver inte vara stor, men djup. Det är mysigt tycker jag. Nu ska vi kolla på nya serien ”Det dagar som blommorna blommar”. Hoppas att er första dag på 2019 har varit bra.
