Innan jag fick barn visste jag inte hur det skulle kännas när hjärtat växte och en annan individ blev viktigare än jaget. Mina älskade barn är viktigare än allt annat. Att jag kan ge båda två en trygg, kärleksfull och stabil uppväxt är det viktigaste för mig. Att de får utrymme för alla känslor, oavsett om de är glada, ledsna, arga eller fundersamma. Jag hoppas att de kan känna att de alltid kan komma till mig med sina problem. Jag känner att jag alltid har kunnat vända mig till min mamma när det varit något som inte känns bra. Snart är det åtta år sen hon föddes. Min förstfödda. Hon som vände upp och ned på hela mitt liv, på ett bra sätt. Hon som fick mig att inse att vad som än händer, är det alltid hennes behov som går först. Jag hade längtat efter att bli mamma när Alice kom. Men som jag skrev innan, hade jag ingen aning om hur det skulle kännas. Hjärtat blev större. Livet blev på ett sätt skörare. Jag hade helt plötsligt någonting att förlora. Det är svårt att sätta ord på alla känslor som flyttade in i min kropp och själ i samma sekund som det dök upp ett plus på graviditetstestet. Från den stunden och för all framtid är jag hennes lejonmamma. Jag kommer göra mitt yttersta för att skydda både henne och Philip. Jag älskar att vara deras mamma. Jag älskar att ha samtal tillsammans vid middagsbordet där de reflekterar över dagen i skolan. Och nu längtar vi alla tre mer än någonsin efter sommarlov. Sol, bad, glass och äventyr!
