Jag har varit på några visningar för radhus/parhus, men allt som säljs nu blir för dyrt. Jag får bo här i huset jag hyr nu till sista april, så det är ingen stress egentligen. Men i min själ känner jag en inre stress. En känsla av att inte ha mitt eget. En känsla av att vilja ha en egen säng. Nu sover jag i en bäddsoffa och det är otroligt mysigt med öppen spis, utsikt över havet och naturen nära. Men jag behöver hitta något som är mitt. Och barnens. Och hundens såklart! Jag är en sån som flyttar in i tanken när jag är på en visning. Jag vet att det är många som är som jag, som tänker "det här är mitt". Jag har inte känt så för något hus jag varit och tittat på. Än. Men idag hittade jag en lägenhet som jag på bilderna verkligen föll för. Den lägenheten jag hittat behöver skärmas av för att vi alla tre ska få varsitt rum. Jag tycker att det är så snyggt med en industrivägg. Heter det så? Då blir det avskärmat men ändå ljusinsläpp. Och från att ha gått till att vilja ha allt vitt gillar jag nu trä i kombination med svart. Kolla vad fint kök! Bilderna är från Pinterest och alltså inte från den lägenheten jag ska titta på i morgon. När jag flyttade ihop med N sålde jag av det mesta i möbelväg, så det blir till att införskaffa en del nytt/begagnat. Sängar till mig och barnen, en soffa, ett soffbord... En tv har jag kvar i nåt förråd. Men ja, det blir som en omstart kan man säga. Huset jag hyr nu är möblerat, vilket har varit väldigt skönt för mig. Håll gärna en tumme för mig på visningen i morgon, att det känns lika bra som det ser ut på bilderna. Målet är att köpa ett hus, jag drömmer om en liten (med betoning på liten) trädgård och en uteplats. Men som ensamstående varannan vecka blir ett hus just nu alldeles för dyrt.
