Hösten (jag vet att vissa fortfarande tycker att det är sommar) är alltid förknippad med förväntningar för mig. Det ligger kanske kvar sen skolstarten när man var barn. Det känns extra pirrigt, som en nystart. Jag känner mer att hösten är en nystart än vad nyårsafton är. Håller ni med? Jag känner mig alltid extra peppad när hösten drar igång. Det börjar dessutom alltid så sjukt många bra tv-program på hösten. Något som ju är mindre kul med hösten är allt regn. Det i kombination med en lurvig hund är sådär. Men Monkey bryr sig sällan om vädret, hon dricker gärna vatten ur vattenpölar, traskar i lera och sträcker sin nos mot den grå himlen. Jag önskar att jag var mer som henne, inte så lättpåverkad av vädret. Jag har fortsatt skissa. Jag är sugen på att måla fler tavlor, men har inte haft tid. Ett litet block och pennor är enkelt att ha med i väskan, så då skissar jag lite när som helst. Så mysigt! Jag tycker att det ser så lätt ut när andra ritar, men det är svårt. Jag ska öva, öva, öva. När jag och Jessica var små och pappa skulle fotografera oss ville han ibland att vi skulle vara helt allvarliga. Det var svårt! Det är svårt nu också. Jag hade en fotograf här från DN tidigare i veckan, där jag skulle vara just allvarlig. Jag ser fram emot att se hur bilderna blev! Världens bästa tvilling hjälpte mig att gå igenom hela mitt förråd för att hitta alla mina jackor. De låg i en kartong längst in, längst ner. Jag trodde ett tag att de var borta, men så skönt att de fanns där. Idag har vi haft besök här hemma hos mig. Mediumjempa var här och gjorde en reading på både mig och Jessica. Mer om det i avsnittet av TVILLINGPODDEN som släpps på måndag. Ni får följa med på hela läsningen. Jag grät under vissa delar, för det var så oerhört fint.
