Igår la jag ut en bild på instagram. På min kropp. På min rumpa. Rumpan är en del av min kropp som jag har haft komplex över i många år. Under min uppväxt kallades jag för Mumintrollet och jag låtsades skratta mycket. Låtsades att jag tyckte att det var roligt när folk sa "jäklar vad stor din röv är". Men jag tyckte inte att det var kul. Även om de sa det på ett positivt sätt blev det något jag tänkte på. Jag hade svårt att hitta jeans och byxor som passade när jag var yngre. Rumpan putade så mycket att jeansen inte gick att dra upp hela vägen. Det blev en glipa som inte var så snygg. Idag har jag inte längre komplex för min rumpa. Nu gillar jag att den är stor och putig. Jag skäms inte för den alls längre. Jag älskar den! Sen kan jag absolut störa mig på att den är gropig, precis som mina lår, men det är ju som det är. För typ tio år sen gick jag till en klinik och gjorde en cellulitbehandling. Eller nej. Inte en behandling, en lång kur. En kur som pågick under flera månader. Efter varje besök blev jag sjuk. Det var som att kroppen rensades ur varje gång. Det tog tid, var inte speciellt skönt och resultatet... Ja, det blev okej. Visst fick jag färre gropar och lite slätare hud, men jag känner i efterhand att jag hade kunnat göra roligare saker under de timmarna jag låg där på bänken. Vecka ut och vecka in. Jag tycker att vi alla ska försöka (jag VET att det är svårt) att sträcka på oss och säga snälla saker till oss själva, och andra. Inte skämta om andras kroppsdelar. Inte påpeka att någons näsa är sne eller "gulligt uppåt som en liten gris". Det kan landa fel och göra ont.
