Jag har fått höra från allt och alla att det är viktigt med kommunikation i en relation. Egentligen i alla relationer, inte bara i en kärleksrelation. När det kommer till jobb, kompisar och familjemedlemmar är ju kommunikation också viktig. Att kunna vara rak, ärlig och tydlig. Att prata, lyssna och förstå varandra är så viktigt. När det inte fungerar blir det ofta missförstånd. Jag har lärt mig mycket av mitt äktenskap som inte höll och tar med mig lärdomarna in i framtiden. Jag har faktiskt inte varit den bästa på att lyssna. Jag vet det. Jag är medveten om att jag tar mycket plats, ibland för mycket. Jag behöver bli bättre på att ta in andra människor och bli lite mer lyhörd. Det är så nyttigt för mig att rannsaka mig själv. Jag ser på mig själv på ett annat sätt nu än jag gjorde för bara ett halvår sen. Jag inser mina fel och brister men också mina fantastiska och bra sidor. För jag vet att jag har många fina sidor också, såklart. För att få en relation (vilken som helst) att fungera krävs det att båda ger och tar. Att båda jobbar mot samma mål. Jag och Stefan gjorde inte det. Vi gick sida vid sida, men inte tillsammans. Vi gick mot olika mål. Den här bilden får symbolisera att jag ibland borde tänka innan jag pratar. Jag fick en fråga här i bloggen om jag sagt alla elaka saker under PMS och nej. Visst är jag extra hård och vass då och säger saker jag ångrar, men jag har sagt saker jag ångrar annars också. Och det jobbar jag på nu. Att bli en snällare version av mig själv. Jag kan absolut inte skylla allt på PMS, men mycket. Och jag kan tacka premalex för mycket, den medicinen blev räddningen för mig och mitt mående.
