Ser ni det lilla märket på frysen? Det är Stefan som satt upp en magnet med numret till förlossningen. Det låg såna på en bord när vi var inne på BB i söndags. Jag blev alldeles varm i hjärtat när jag gick upp i morse och såg att Stefan hade satt upp den. För mig är det otroligt svårt att koppla av, men jag gör mitt bästa. Jag är helt osminkad, vilket känns skönt eftersom det kommer en tår då och då, jag är ju den nervösa och oroliga typen. Jag har slängt på mig mjuka och sköna kläder. Planen var att läsa en bok ute i solen, men solen är helt borta... Så det har blivit några timmars sömn i soffan efter en järnrik frukost. Först hade jag gjort en stor kopp te, men var tvungen att hälla ut den när det slog mig att både kaffe och te gör att järnet tas upp sämre. Så det blev ett glas färskpressad juice till leverpastejsmackorna och ägget istället. Nu ska jag äta lite mellanmål. Smoothie gjord på banan, hallon, is och vaniljyoghurt. Och till det en passionsfrukt. Jag vill verkligen mata kroppen (och Alice) med det bästa den kan få nu. Sömn, c-vitamin och järn. Har ni tips på järnrik kost får ni gärna kommentera. Jag vill precis som Stefan tacka för alla gulliga kommentarer, mail och sms. Jag är så himla lyckligt lottad som har er som läsare/vänner/familj. Ni är fantastiska! Det betyder oerhört mycket för mig. Det känns också skönt att det finns folk som varit med om samma sak, och som också varit superoroliga. Ibland känner jag mig bara fjantig... Men nu när det är en annan liten människa i mig som jag ansvarar för kan jag inte köra på i 180, speciellt inte när kroppen säger ifrån. /Angelica
