Jag är stolt och glad över min och min mammas nära relation. Under hela min uppväxt har jag alltid känt att jag kan prata med henne, oavsett vad. Ja, hon blir både galen och ledsen när jag gör saker hon inte tycker om. Men jag kan berätta det för henne i alla fall. Jag vet att det går över och att hon stöttar mig oavsett vad. Så säger hon ofta när jag ringer henne och frågar om råd "Lyssna på magkänslan, gör det DU känner för, men oavsett vilket du väljer kommer jag att stötta dig." Det är så fint tycker jag. Mamma är en av mina förebilder och jag hoppas att jag kommer ha samma nära relation till mina barn. Mamma är den första jag ringer när någonting har hänt (Okej, jag kanske ringer Jessica först, men säg inte det till mamma), dåligt som bra. Vi pratar i telefon minst en gång om dagen, oftast fler gånger. Hon är singel förresten, kanske känner du nån härlig (viktigt att han är rolig, positiv och snäll) man i Stockholmsområdet som skulle passa min mamma? Hon gillar havet, båtar, islandshästar, skogen (inte att tälta, men att plocka blommor och blåbär typ!) och trädgårdsarbete. Hon tycker om att yoga men älskar även champagne och att äta ute. Hon är kreativ, social och har hur mycket kärlek som helst att ge. Känner du någon som skulle passa bra som min nya extra-pappa, maila mig på angelica.lagergren@icloud.com ;) hehe. (Hon kommer bli galen på mig nu, men det går över...) Hon ställer väldigt ofta upp och passar barnen med kort varsel. Igår skulle jag in till stan spontant och göra en intervju med Filippa Rådin och då hjälpte mamma till att hämta Alice på förskolan. Deras relation är så himla fin att se. I morse ringde vi facetime till mamma och när vi lagt på gick Alice och hämtade en bok, satte sig i soffan och sa Mommo läsa bok. Då var det bara ringa upp igen så att mamma kunde vara vara med på ett hörn igen. Jag gör mitt bästa för att ta vara på vår tid tillsammans. Jag tar henne inte för givet och jag försöker berätta för henne vad hon betyder för mig. Man vet aldrig vad som händer. Mamma är inte sjuk eller så, vilket man kanske tror när jag skriver såhär. Jag tycker bara inte att man ska vänta på sjukdomar eller död innan man visar sin kärlek. Jag har flera nära vänner som inte längre har sina mammor och det gör så ont i mitt hjärta att tänka på det. Jag kan inte ens föreställa mig hur livet utan henne skulle vara. <3 Det här gäller alla relationer i livet, ta vara på tiden. Berätta för de som du älskar att du älskar. Säg det högt! Vänta inte! Gör det nu och gör det ofta. Mamma, jag älskar dig. Idag, i morgon och för evigt. Sluta aldrig ringa mig, sluta aldrig oroa dig för mig. Sluta aldrig att uppmuntra mig att följa mina drömmar. Sluta aldrig att vara du. /Angelica
