Ibland blir inte livet som man tänkt sig eller planerat. Då gäller det att tänka om och acceptera. Jag har så länge jag kan minnas varit en person som gärna ältar. Ältar och tycker synd om mig själv. Jag ville också åka pulka med barnen idag, men kroppen säger nej. Jag har noll och ingen energi och smärtan i magen/ryggen är långt ifrån borta. Mamma och Jessica gick iväg med Alice och Philip istället så att jag fick sova en stund. Jag behöver jobba på att acceptera. Tänka ”jaha. Nu är jag sjuk, inte alls som jag tänkt mig dagarna innan jul, men nu får jag göra det bästa av detta”. Lika blek som sängkläderna. Jag och barnen ligger tillsammans i soffan nu och tittar på film. Till mellis blev det banan, klementiner och några pepparkakor. Livet med barnen är det bästa jag vet. Sjuk som frisk, de ger mig alltid energi. Mina små gullisar. Vi ska ner till mamma igen sen och äta middag och sova där. Min skräck är att få ett njurstensanfall och vara ensam här hemma med barnen. Så känns tryggast att sova där. Jag är glad att jag är klar med alla julklappar, de ska bara slås in.
