När jag var yngre sökte jag massa olika roller och fick till min stora lycka komma på en casting. Jag var så nervös. Jag fick inte rollen, men bara att få komma på provfilmning var stort när jag var 12 år. Nu när jag skrev min dröm högt kände jag direkt att folk kommer tänka "men herregud, har hon en 40 årskris eller vad är det frågan om?". Och ja, det kanske jag har. Ett bekräftelsebehov? Ja, förmodligen. Men om man inte har några drömmar eller mål kvar i livet blir det ju inte så spännande, eller hur? Hollywood - här kommer jag! Eller ja. Sverige räcker gott och väl. Eller bara någon webbsänd kortfilm.
