Wow, vilken dag detta har varit! Barnen och jag åt frukost och sen var tanken att jag skulle köra ett träningspass ute. Jag tror det blev 10 situps allt som allt. Men det gör inget, att springa efter de här två vildpastillerna i en hel vecka är motion nog. Mamma kom strax innan lunch och så packade vi picknick och åkte till stranden. Jag slängde ihop en sallad med tonfisk, rödlök, keso och broccoli. Till barnen gjorde jag smörgåsar, päron och kakor. Helt perfekt! Jag testade Celsius för första gången, den var sådär tycker jag. Nocco är mycket godare, men den här nya vanan med energidryck måste få ett stopp. Det är riktigt dyrt! Mamma och barnen på stranden. Jag satt i solen i några minuter och tog djupa andetag och samlade energi. Jag älskar att vara vid havet även om det inte är lika rofyllt när man har en 2-åring och en 3-åring att springa efter. "Mormor, build a house" - sa Alice. Hon pratar mycket engelska nu och det är tack vare alla klipp på youtube som hon ser på engelska. "Look mami, I can swim" sa hon när hon var i vattnet. Men ingen av oss doppade hela kropparna, det var på tok för kallt även för de små badaporna. Alice hittade en nyckelpiga som hon blev kompis med. Mamma försökte lära henne att man måste vara väldigt försiktig med så små djur. Jag sa "Inte peta på den, den DÖR då". Väldigt dramatisk. Svårt det där med att veta hur mycket man ska säga om döden? Det är ju liksom svårt för mig själv att ta in. Att någon bara dör och aldrig mer kommer tillbaka... Hur som helst bestämde vi oss för att att packa ihop och åka till Ikea och Mio och titta på en ny säng till mig. Jag körde och vi åkte vilse ett par gånger innan vi kom rätt. Mamma är inte jordens bästa kartläsare och har lika dåligt lokalsinne som jag. Det kändes helt okej att vara på Ikea. Några gånger knöt det sig i magen när jag tänkte att jag köpte en säng till mig själv. Sorgligt på nåt sätt. Eller barnen ska såklart sova med mig, men ja. Ni fattar. Det var roligare att vara på Ikea när jag var nykär och skulle flytta ihop. Då var det pirr i magen och massa förväntningar. Nu var det en annan känsla kan jag säga. Jag träffade en kompis vid utgången och när hon kramade mig och frågade hur jag mådde kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag lät de rinna och var så glad över att hon var där just då. Just där. Jag behövde verkligen den kramen och fina orden. Tack Blomman! <3
