När jag lägger ut bilder här och på instagram känner jag ofta att jag måste förklara/försvara mig. "bara så att ni vet hade vi strumpor på sekunden efter" eller "Hon hade inte ätit på tre timmar innan vi flaskmatade, därför fick hon 100 ml, men hon kräktes efter 50ml trots att jag tog flera pauser och rapade emellan" (Stefan vill skriva mer om flaskmatning senare idag!). Jag vet inte riktigt... Jag har inte bloggen eller instagram för att känna mig som en dålig mamma. Återigen - jag gör inget som jag tror är dåligt för Alice. Även om det är första gången jag är mamma och allt, verkligen allt är nytt, så är jag trots allt en vuxen normalbegåvad person. Jag är inte helt tappad bakom en vagn. Jag älskar när ni kommenterar och kommer med tips och råd, men vissa kommentarer svider. Det är en helt ny känsla att känna sig som en dålig mamma. Jag är ingen dålig mamma, det vet jag. Men vissa av er har en förmåga att lägga fram saker på ett sätt som gör att jag känner mig dålig. Nu ska jag vila en stund så kanske jag inte är lika känslig. Noll sömn gör mig känsligare än vanligt. /Angelica
