Jag ammade Philip tills han blev en månad gammal, sen slutade jag helt. Med Alice fasade jag ut amningen under mycket längre tid, jag ammade henne på kvällar och på morgonen. Här bloggade jag också om amningen med Alice. Det finns flera olika anledningar till att jag inte ammade längre, men den främsta anledningen är att Philip inte gick upp tillräckligt i vikt. Jag behövde amma och ge ersättning varje gång han skulle ha mat och det var väldigt kämpigt och tidskrävande. Det blev inte alls en mysig och avslappnad stund utan en svettig och stressig stund. Och ni som ammat vet att stress inte direkt ökar mjölkproduktionen. Nej. Att sluta amma var ett riktigt bra beslut för mig. För oss. Mig och Philip. Och ni som nu vill kommentera och skriva att det inte alls är bäst för Philip, att bröstmjölk är det bästa för en bebis, snälla gör inte det. Jag har gjort mitt bästa och mer kan jag inte göra. Jag kommer säkerligen försöka amma nästa barn också men då kommer jag vara ännu mer inställd på att ge ersättning också. Jag var inställd på det nu också, men trots det hoppades jag ju att han skulle gå upp i vikt när vi var på återkontroll på BB Sophia. Hur som helst... Det viktigaste är att vi i familjen mår bra och att livet fungerar och det gör det nu. Philip får mat via flaska istället för bröst och han går upp massor i vikt. <3 /Angelica
