Yes! Så är det. Jag har börjat plugga. Jag har funderat fram och tillbaka, vridit och vänt på olika möjligheter och landat i ett fantastiskt beslut. Jag pluggar just nu till undersköterska på distans. Drömmen om att bli barnmorska finns där, men tiden att först plugga till sjuksköterska och sen barnmorska finns inte. Inte nu i alla fall. Jag har nu tre terminer framför mig och de ämnen jag pluggar just nu är Medicin 1 och Hälsopedagogik. Allt, verkligen allt jag läser är spännande. Jag känner att jag valde rätt. Jag håller just nu på med min första inlämningsuppgift och som sagt, det är så kul! Jag drömmer om att jobba på förlossningen sen, eller på akuten. Jag blir pirrig av bara tanken! Jag är som lyckligast när jag är där, på sjukhuset. I mina vita kläder och får göra skillnad för människor. Och när jag ser in i framtiden längtar jag efter den biten som handlar om omvårdnad. Det känns så rätt! Jag vill pyssla om, prata, ta prover, tvätta sår och trösta. Jag vill städa, sprita, bädda rent och mobilisera patienter. Jag har fått en nystart i livet känner jag och för mig var det viktigt att ta det här beslutet. Jag sökte till utbildningen i våras och när jag fick beskedet att jag fått en plats hade jag glömt att jag hade sökt. Jag tackade ja och nu är jag i full gång. Jag ser fram emot min första praktik! Vi får se vad den här hösten bjuder mer på... Det känns som att man måste stänga en dörr, för att nya ska öppnas, hur klyschigt det än låter. Jag kommer att fortsätta med mina sociala medier, men har lagt frilansjobbet för tidningar åt sidan. Jag har insett att jag inte hinner allt och om jag ska klara utbildningen, jobba extra på sjukhuset och vara mamma, ja då finns inte tid till allt som är kul. Någon sa till mig "du kommer inte tjäna några pengar alls som undersköterska..." och som svar på det vill jag bara säga "Det spelar ingen roll! Jag kommer tjäna så att jag klarar mig. Och jag har som sagt mina sociala medier som jag också tjänar pengar på". Jag är inte orolig över min ekonomi, så jag tycker inte att andra ska vara det heller. Jag följer mitt hjärta och jag önskar att fler kunde göra det, oavsett vilket yrke det är hjärtat brinner för. Att lyssna till mitt inre och flytta till mina drömmars hus (om än bara i 8 månader) och klara mig själv, det var ett klokt beslut. Jag har pratat om det i Tvillingpodden, men kan självklart skriva det här också. Det är slut mellan mig och N och har varit det ett tag, vi är vänner idag och han lånar lilla Monkey då och då. Det här blev bäst för oss alla även om det såklart varit tufft att gå igenom en separation. Igen.
