Jag är så så sååå trött. När jag vaknade kändes det som att jag inte hade sovit en blund. Stefan hoppar alltid upp, så glad, så pigg. Jag har järnbrist och det kan vara därför jag är så trött, måste gå och kolla upp det igen och se om mina värden blivit bättre. Jag äter järntabletter och försöker få i mig järnrik kost, men det verkar liksom inte hjälpa. Jag äter i och för sig andra mediciner också, som förmodligen också gör mig trött. För några månader sen fick jag ett tråkigt besked... Jag har haft ont i min höft väldigt länge, ja egentligen så länge jag kan minnas. Men nu senaste året har det blivit värre. Ibland haltar jag liksom fram för att höften/benet gör så ont. Hur som helst. Jag valde att gå till läkaren och kolla upp det. Hon trodde bara att jag hade spända muskler, men efter röntgen visade det sig att jag har artros i höger höft. Ett chockbesked på alla sätt och vis. Vaddå artros? Det har väl bara gamlingar? Eller? Läkaren frågade om jag hade varit med om någon olycka... Men nej. Och ingen artros i släkten. Så jag har bara haft otur. Jag vet att jag kommer behöva opereras. Jag kommer behöva en ny höftkula. 27 år gammal. Ny höftkula? Det känns orimligt. Så nu äter jag starka smärtstillande mediciner och ska börja gå hos en sjukgymnast. Jag hoppas att det gör så att jag kan skjuta på operationen i några år... Att ha artros innebär en del saker.. Jag får aldrig mer springa. Inte jogga liksom. Då kommer jag slita ner det lilla brosket jag har kvar supersnabbt. Men... Jag tänker såhär: Det kunde ha varit värre. Det här går ju att lösa med en operation. Så länge jag slipper halta in på bröllopsdagen är jag nöjd. /Angelica
