Det tog ganska många år innan jag accepterade vem jag är. Jag har alltid varit en flamsig, tramsig och knäpp tjej. Jag hörs och syns när jag kommer in i ett rum och det har jag inte alltid tyckt om. När jag började i en ny klass när jag var yngre tänkte jag "Nu kan jag vara vem jag vill. Nu får jag en nystart! Nu kan jag vara tyst och tillbakadragen. Jag kan sluta ta så mycket plats!". Samma sak har det varit när jag börjat ett helt nytt jobb, då har jag tänk "Yes, nu ska jag vara TYST!". Det har aldrig fungerat. Min bubbliga och show-apiga sida har alltid lyst igenom efter bara någon dag. Jag säger ofta fula ord. Jag säger ofta det som många tänker men inte säger rakt ut. Jag säger snopp och samlag alldeles för ofta (ibland fulare versioner av de orden) och jag pratar ofta alldeles för högt och för mycket. Mina kompisar får stå ut med ganska mycket. I viktiga möten och i seriösa situationer kan jag såklart lägga band på mig själv, men i sociala sammanhang som fester och middagar gör jag det inte. Jag försöker att inte vara elak men jag vet att jag ibland skämtar lite för grovt på andras bekostnad (till exempel Stefan), det ska jag försöka sluta med. Jag vill alltid vara jag, men jag vill inte såra någon. Hur är du som person? Tar du mycket plats? Säger folk att du är knäpp? Eller är du tyst och tillbakadragen? Eller kanske den smarta i ditt gäng? Är du den som tänker mycket innan du säger något? Skriv gärna en kommentar, jag älskar att läsa om vilka ni är som läser bloggen. Ni blir fler och fler för varje dag som går och jag tycker så otroligt mycket om er. Och jag tycker om mig själv och den jag är, äntligen! /Angelica
