Jag skulle precis ställa mig och göra en västerbottenpaj. Som ni vet bakar eller lagar jag mat väääldigt sällan, jag tycker helt enkelt inte att det är så kul och jag är inte bra på det. Jag plockade fram alla ingredienser och kom sen på att... ehhh... vi har ingen pajform. Eller? Har vi det? Nej. Har Jessica och Ibbe det? Nej. Hur kan man inte äga en pajform när man är 30 år gammal? Ibbe är dessutom 37 år och Stefan 32. Det är helt ORIMLIGT! Hade jag inte varit gravid hade jag förmodligen bara suckat och åkt och köpt en pajform. Inte nu. Jag kan inte sluta gråta. Jag är SÅ ledsen och arg. Alice sover och jag hade sett fram emot att göra den där pajen till kvällens kräftor. Det känns som att hela jorden har gått under. Snälla gravidhormoner, var bara lite, lite snällare mot mig. Det här är ohållbart. Jag låg på golvet precis utanför skåpet där jag trodde att pajformen skulle bo och grät och hade ilningar i ljumskarna samtidigt. Då kunde jag inte annat än att skratta åt mig själv och mitt dåliga humör. Nej, nu tänker jag ta en glass och lägga mig i soffan istället. Snälla, säg att någon av er andra preggos känner igen sig? Jag vill inte vara den här överkänsliga personen helt ensam... /Angelica
