Jag fick en kommentar om min nya tatuering på fingret. Jag fascineras alltid över att en människa tar sig tid att titta på mina stories på instagram, leta upp min blogg och lämna en syrlig kommentar. Avsändaren "Sara" skrev att det är tacky och white trash att göra om tatueringen från ett P till ett B. Och hon undrade hur jag hade gjort om min nya livs kärlek hade börjat på bokstaven M. Mmmm det hade helt ärligt varit rätt svårt, för att inte säga omöjligt. TUR att Jesper börjar på B. Jag svarade att jag inte tycker att det är vare sig tacky eller white trash att göra om en tatuering. Att det istället är lite kul och fantasifullt! Jag känner många som valt att göra om eller ta bort sina tatueringar. Men jag tror egentligen att "Sara" störde sig mest på att jag träffat kärleken. IGEN. Halloj. Hur många livs kärlek ska du egentligen ha ditt liv? Jag svarade att jag tycker att det är fantastiskt att jag fått möjligheten att träffa flera fantastiska män. Jag tänker att det är härligare att sprida kärlek istället för trista kommentarer. Alla får tycka exakt vad de vill, men man måste inte skriva det. Eller... måste man det? Man kanske bara måste få utlopp för den där skavande känslan... Vad vet jag. Jag förstår att vissa stör sig på mig och mitt sätt att leva. Jag är ofta glad, får höra att jag sprider positiv energi och är rolig. Jag är som en virvelvind och pratar innan jag tänker. Jag älskar mycket (och många, hehe), skrattar högt, gråter öppet och delar dessutom med mig av mitt liv i sociala medier. Jag är jag och jag ÄLSKAR att vara jag. Faktiskt. Det är underbart att vara jag. Jag känner en känsla av tacksamhet och pirr varje dag, inte hela tiden men varje dag. Jag lever, jag är frisk, jag är kär, jag har två underbara barn, en stöttande familj och fina vänner. Jag äger min egen lägenhet, driver bolag med min tvillingsyster och får jobba med det jag älskar. Jag får vara med om spännande saker, får åka på roliga resor och känner för första gången på länge en genuin trygghet. Både i relationen, men också i mig själv. Det är fint. Jag är inte alltid glad och positiv, tro det eller ej. Jag kan också störa mig på människor, men jag skulle aldrig lägga min tid på att förmedla det till den personen. Om jag stör mig på någon på sociala medier ställer jag mig själv frågan "vad är det som triggar igång mig? Varför blir jag så irriterad?". Förmodligen är det så att personens agerande går emot mina värderingar. Jag tror att "Sara" tycker att man ska vara med en och samma partner hela livet och får klåda över hela kroppen över att jag återigen träffat en man jag älskar och får kalla min. Hon sitter säkert och sliter sitt hår och muttrar där bakom sin skärm. "Pff, Angelica är minsann white trash och tacky. Usch! Byter män som andra byter underkläder. Huaaa". Stackars Sara tänker jag. Jag väljer att sprida kärlek istället, för det är så himla härligt! Mer kärlek till alla och en extra varm kram till dig Sara.
